Plötsligt fick jag för mig att jag var gravid nyss. Jävligt underligt eftersom jag nyss kommit på att jag antagligen har ägglossning mycket snart... Jag vet inte riktigt hur jag fick ihop det men jag fick helt enkelt för mig det. Har ju ett helt lager med gravtester och ägglossningstester så det är ju bara att testa på. Konstigt nog är jag ännu inte expert på det här med att kissa i en plastmugg än... Jag behöver väl inte nämna att jag fortfarande inte är ett dugg gravid?
Vi ligger i sängen bredvid varann, hunden har somnat med en suck på golvet, klockan tickar på väggen i hallen, båda stirrar i taket, båda är överens om vad som måste ske men ingen orkar göra nåt, hans kuk ligger mjuk mot pubishåret och min mutta är alldeles sandpapperstorr och trött.
"Jaha", suck, "hur ska vi göra det här nu då?"
"Du kanske kan prata om nåt snuskigt så vi kommer igång?"
"Det var ju jag som gjorde det sist, nu är det väl ändå din tur?"
"Va? Det var ju JAG som pratade snusk sist, det är DIN tur"
"Ja men då kan vi lika gärna skita i det, om du ändå inte vill bjuda till...
Förresten, skrev du upp att vi måste köpa mjölk och hundmat?"
"Jävlar det glömde jag! Jag skriver ner det i morgon. Så, var var vi nu då? Just det, okej, prata snusk, ja men ska vi ta den där om läraren då?"
Och så på nåt sätt så lyckas vi till slut, och vi skrattar, och vi blir kåta och vi ligger och det blir skönt, riktigt skönt, och han kommer och jag kommer, och vi somnar utmattade och får sju timmars sömn. Det blir bra. För vi har släppt alla krav på att det måste vara världens bästa sex, det är liksom ingen mening med världens bästa sex, ingen får pris för det. Det räcker med sex, det är okej med ett snabbknull. För det blir bra, och vi älskar varann, och vi vill, vi vill så gärna...
1 kommentarer:
Hejsan Emma! Hittade din blogg genom minbebis... och blev lite nyfiken och ville läsa den:) Jag har en son på 1 år och för några månader sedan började vi försöka att skaffa ett syskon till honom. Jätte lätte trodde vi då han blev till på första försöket... Men så var det ju inte... Så det blev ist en stress för mig att det inte blev nått. Kändes som om det var nått fel på mig... Man vill ju så gärna! Men nu har vi ist kommit till det stadiet att vi släpper det och tar det som det kommer, ist för att vara så koncentrerad på att det måste bli ett barn... Lätt att säga, förstår ju vad du går igenom. Så hoppas inte du tar det fel. Men när vi fick vår son sa vi att vi börjar försöka, men tar det ett år att bli gravid så är det ok och går det fortare är det bara välkommet. Känns som om pressen inte fanns där då... Som jag förstår har du gör du ägglossningstester så du vet när du har ägglossning.. men ett tips kanske är att skippa dom? Sj blir jag tokig på ägglossning, har aldrig gjort ett test för är rädd att jag ska bli beroende av att göra såna och sedan bli mer besviken när det inte blir nått trots att jag vetat att min ägglossning är just då... Är inte helt hundra säker, men när jag blev gravid måste jag blivit det direkt efter att jag haft min mens... Nu ska jag inte trötta ut dig med mitt inlägg! Men jag hoppas att det går som ni önskar! håller verkligen tummarna för er! Och du ska se att snart har ni en liten hos er! Vill också berömma dig för riktigt bra skrivande! Fastnar i det du skriver! :) Lycka till! :)
Skicka en kommentar