Och där tog det slut, inga mer inlägg i bloggen. Hängbron gjorde alltså succé; jag blev gravid! Jag blev tamejfan gravid! Min lilla fyller 1 år nästa vecka och jag kan fortfarande inte riktigt förstå att jag faktiskt blev gravid, själva det faktumet är på något sätt lika otroligt som att jag faktiskt är mamma till världens finaste unge! Jag kommer säkerligen återkomma till detta.
Jag tänker att jag ska fortsätta blogga, eller börja om eller vad man ska kalla det. Jag vill blogga. Jag vill skriva. Jag tänker att jag bara gör det helt enkelt, ska försöka att gå emot allt som är jag och inte tänka så mycket utan bara göra. Egentligen är jag skiträdd för att blogga. Skiträdd för att det ska bli fel. Skiträdd för näthatare, skiträdd för kritik, Jag vill bara ha snälla kommentarer. Får man välja det?
Jag vill att den här bloggen ska få vara en blogg för mig, för att jag vill skriva om mig och mitt och mina tankar och känslor. Det kanske inte behöver vara en blogg med ett tema, eller så kan temat få vara jag. Jag är nog fan lite intressant i alla fall eller jag tänker få tycka det. Detta är alltså en blogg om mig; simple as that!
"Bebisverkstan på norr", känns ju inte längre lika aktuellt som namn så jag måste nog byta...
onsdag 3 april 2013
måndag 8 augusti 2011
Det här med att ligga alltså
Jaha okej. Nu har det ju gått några timmar som jag upptäckte den härliga hängbron. Nu har vi hunnit komma hem från jobbet, ätit, gått ut med hunden och blivit trötta... fasligt trötta.
Plötsligt fick jag för mig att jag var gravid nyss. Jävligt underligt eftersom jag nyss kommit på att jag antagligen har ägglossning mycket snart... Jag vet inte riktigt hur jag fick ihop det men jag fick helt enkelt för mig det. Har ju ett helt lager med gravtester och ägglossningstester så det är ju bara att testa på. Konstigt nog är jag ännu inte expert på det här med att kissa i en plastmugg än... Jag behöver väl inte nämna att jag fortfarande inte är ett dugg gravid?
Tillbaka till det här med knullandet, det eviga knullandet. Visst är det härligt att ligga och vi är banne mig bäst på det också men ja ibland är det ju inte kul. När ingen liksom tycker att det är kul. Båda har tanken inställd på att det måste vara över inom helst en kvart om man ska få sju timmars sömn innan man ska upp igen.
Vi ligger i sängen bredvid varann, hunden har somnat med en suck på golvet, klockan tickar på väggen i hallen, båda stirrar i taket, båda är överens om vad som måste ske men ingen orkar göra nåt, hans kuk ligger mjuk mot pubishåret och min mutta är alldeles sandpapperstorr och trött.
"Jaha", suck, "hur ska vi göra det här nu då?"
"Du kanske kan prata om nåt snuskigt så vi kommer igång?"
"Det var ju jag som gjorde det sist, nu är det väl ändå din tur?"
"Va? Det var ju JAG som pratade snusk sist, det är DIN tur"
"Ja men då kan vi lika gärna skita i det, om du ändå inte vill bjuda till...
Förresten, skrev du upp att vi måste köpa mjölk och hundmat?"
"Jävlar det glömde jag! Jag skriver ner det i morgon. Så, var var vi nu då? Just det, okej, prata snusk, ja men ska vi ta den där om läraren då?"
Och så på nåt sätt så lyckas vi till slut, och vi skrattar, och vi blir kåta och vi ligger och det blir skönt, riktigt skönt, och han kommer och jag kommer, och vi somnar utmattade och får sju timmars sömn. Det blir bra. För vi har släppt alla krav på att det måste vara världens bästa sex, det är liksom ingen mening med världens bästa sex, ingen får pris för det. Det räcker med sex, det är okej med ett snabbknull. För det blir bra, och vi älskar varann, och vi vill, vi vill så gärna...
Plötsligt fick jag för mig att jag var gravid nyss. Jävligt underligt eftersom jag nyss kommit på att jag antagligen har ägglossning mycket snart... Jag vet inte riktigt hur jag fick ihop det men jag fick helt enkelt för mig det. Har ju ett helt lager med gravtester och ägglossningstester så det är ju bara att testa på. Konstigt nog är jag ännu inte expert på det här med att kissa i en plastmugg än... Jag behöver väl inte nämna att jag fortfarande inte är ett dugg gravid?
Vi ligger i sängen bredvid varann, hunden har somnat med en suck på golvet, klockan tickar på väggen i hallen, båda stirrar i taket, båda är överens om vad som måste ske men ingen orkar göra nåt, hans kuk ligger mjuk mot pubishåret och min mutta är alldeles sandpapperstorr och trött.
"Jaha", suck, "hur ska vi göra det här nu då?"
"Du kanske kan prata om nåt snuskigt så vi kommer igång?"
"Det var ju jag som gjorde det sist, nu är det väl ändå din tur?"
"Va? Det var ju JAG som pratade snusk sist, det är DIN tur"
"Ja men då kan vi lika gärna skita i det, om du ändå inte vill bjuda till...
Förresten, skrev du upp att vi måste köpa mjölk och hundmat?"
"Jävlar det glömde jag! Jag skriver ner det i morgon. Så, var var vi nu då? Just det, okej, prata snusk, ja men ska vi ta den där om läraren då?"
Och så på nåt sätt så lyckas vi till slut, och vi skrattar, och vi blir kåta och vi ligger och det blir skönt, riktigt skönt, och han kommer och jag kommer, och vi somnar utmattade och får sju timmars sömn. Det blir bra. För vi har släppt alla krav på att det måste vara världens bästa sex, det är liksom ingen mening med världens bästa sex, ingen får pris för det. Det räcker med sex, det är okej med ett snabbknull. För det blir bra, och vi älskar varann, och vi vill, vi vill så gärna...
Tänk så glad man kan bli av äggvita i trosan!
Haha, idag verkar det sannerligen som om något har hänt ändå. Nu är det ju den där veckan då jag borde ha ägglossning. Den här veckan då det kissas på ägglossningstest, känns efter i magen, vispas med fingrar på toapapper och upp i muttan efter sekret.
Den veckan. Alltså har vi redan gökat ett par gånger, för man måste ju så klart börja öva ett par dagar innan... Men sen är det ju det här med att man inte ska försöka för mycket har jag hört men det är ju som vanligt så att en säger si och en annan säger så. Men det verkar ju som att man inte ska sex för ofta helt enkelt, för att de små rackarna ska hålla sig fräscha.
I alla fall. Vi har ju käkat Bisolvon nu båda två i några dagar, mest lite på skoj. Eller ja, vem försöker jag lura nu, vadå på skoj? Jag börjar om... vi har ju käkat Bisolvon nu båda två i några dagar för att se om det kan göra någon skillnad. Å tänk, jag har faktiskt märkt skillnad. Och inte sån där vanlig skillnad som när jag hittar på, som att det är skillnad i hur ömma mina bröst är från förra månaden. Nej utan faktiskt skillnad, sån där skillnad där man inte hinner tänka utan liksom slås av det, nejmeeeeen, vad är det här? Jag har ju läst att ägglossningssekret ska se ut lite som äggvita. Jag har aldrig riktigt tyckt att det gör det, det har mer varit som att visst jag fattar att andra kan relatera det till det men det har väl inte varit det första jag har tänkt på. Men idag, idag mina damer och herrar, då kände jag "jahaaa, det är det här dom meeenar!" Och jag kunde göra jättelånga hängbroar av det också! Visst är det väl konstigt att det kan bli sån skillnad av en jävla hostmedicin? Inte vet jag om det kommer göra varken till eller från men kanske är det ändå så att simmarna har haft svårt att simma sig igenom.
Kul det är när det händer nåt, när det blir nån förändring. Bara en sån här liten grej gjorde att det här plötsligt blev lite roligare, lite mer hoppfyllt. Sambon såg också glad och förväntansfull ut när jag kom och ingående förklarade hur mitt slidsekret såg ut och att jag suttit på toan på jobbet och glatt dragit ut långa trådar mellan fingrarna! Vi har inte ispekterat hans kladd än men förhoppningsvis blir det ikväll!
Inte trodde väl jag att äggvita, hängbroar och Bisolvon skulle vara receptet på en lyckad måndag!
Den veckan. Alltså har vi redan gökat ett par gånger, för man måste ju så klart börja öva ett par dagar innan... Men sen är det ju det här med att man inte ska försöka för mycket har jag hört men det är ju som vanligt så att en säger si och en annan säger så. Men det verkar ju som att man inte ska sex för ofta helt enkelt, för att de små rackarna ska hålla sig fräscha.
I alla fall. Vi har ju käkat Bisolvon nu båda två i några dagar, mest lite på skoj. Eller ja, vem försöker jag lura nu, vadå på skoj? Jag börjar om... vi har ju käkat Bisolvon nu båda två i några dagar för att se om det kan göra någon skillnad. Å tänk, jag har faktiskt märkt skillnad. Och inte sån där vanlig skillnad som när jag hittar på, som att det är skillnad i hur ömma mina bröst är från förra månaden. Nej utan faktiskt skillnad, sån där skillnad där man inte hinner tänka utan liksom slås av det, nejmeeeeen, vad är det här? Jag har ju läst att ägglossningssekret ska se ut lite som äggvita. Jag har aldrig riktigt tyckt att det gör det, det har mer varit som att visst jag fattar att andra kan relatera det till det men det har väl inte varit det första jag har tänkt på. Men idag, idag mina damer och herrar, då kände jag "jahaaa, det är det här dom meeenar!" Och jag kunde göra jättelånga hängbroar av det också! Visst är det väl konstigt att det kan bli sån skillnad av en jävla hostmedicin? Inte vet jag om det kommer göra varken till eller från men kanske är det ändå så att simmarna har haft svårt att simma sig igenom.
Kul det är när det händer nåt, när det blir nån förändring. Bara en sån här liten grej gjorde att det här plötsligt blev lite roligare, lite mer hoppfyllt. Sambon såg också glad och förväntansfull ut när jag kom och ingående förklarade hur mitt slidsekret såg ut och att jag suttit på toan på jobbet och glatt dragit ut långa trådar mellan fingrarna! Vi har inte ispekterat hans kladd än men förhoppningsvis blir det ikväll!
Inte trodde väl jag att äggvita, hängbroar och Bisolvon skulle vara receptet på en lyckad måndag!
 |
| För övrigt är Akashi-Kaikyo bridge i Japan världens längsta hängbro! |
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2795913/bebisverkstan?claim=5n792h38shr">Följ min blogg med Bloglovin</a>
söndag 7 augusti 2011
Jag har ont i stortån, gravid?
Idag är en sån där dag då jag verkligen inte tror att jag kommer bli gravid nånsin. Det känns inte så bara.
Det här med forum är ju världens bästa grej men också verkligen världens sämsta.
Det värsta och bästa är att man får allt bekräftat! Om man några dagar innan mens sitter och känner efter och räknar syptom, ja då hittar man alltid nån på ett forum som hade exakt samma symptom innan hon blev gravid! Det är supermysigt och härligt men också lite farligt. För så är det ju naturligtvis också tvärtom. När man är inne på tanken att man säkert inte kan få barn så hittar man ju en massa hemska historier och samma där; “ja så kände jag också innan jag fick veta att jag aldrig kommer kunna bli mamma”. Det gör så ont, det är så jobbigt, och det är så extremt beroendeframkallande! För oavsett vad det gäller; en härlig jakt efter andra som letar symptom, eller letandet efter en bekräftelse på att man inte kan, så får man alltid veta att man inte är ensam! Och det är himla skönt för det här med att försöka bli gravid är minsann en hel värld, en hel värld som andra nog inte kan förstå. Det är så mycket känslor och tankar. Känns som att vi som försöker är lite av en undergroundrörelse, eller hemlig liten klubb. För oftast är det ju bara med varann vi delar dessa tankar och dessa ingående beskrivningar av våra underliv och vårt sekret;) Så det är skönt, jag tycker att det är en kraft att vi är många och att vi delar med oss! Så fortsätt med det!
För övrigt har vi nu börjat äta Bisolovon. Känns ju halvskumt när vi står och trycker i oss slemlösande hostmedicin, men ja vi kan väl testa?
Det återstår att se om det funkar…
Det här med forum är ju världens bästa grej men också verkligen världens sämsta.
Det värsta och bästa är att man får allt bekräftat! Om man några dagar innan mens sitter och känner efter och räknar syptom, ja då hittar man alltid nån på ett forum som hade exakt samma symptom innan hon blev gravid! Det är supermysigt och härligt men också lite farligt. För så är det ju naturligtvis också tvärtom. När man är inne på tanken att man säkert inte kan få barn så hittar man ju en massa hemska historier och samma där; “ja så kände jag också innan jag fick veta att jag aldrig kommer kunna bli mamma”. Det gör så ont, det är så jobbigt, och det är så extremt beroendeframkallande! För oavsett vad det gäller; en härlig jakt efter andra som letar symptom, eller letandet efter en bekräftelse på att man inte kan, så får man alltid veta att man inte är ensam! Och det är himla skönt för det här med att försöka bli gravid är minsann en hel värld, en hel värld som andra nog inte kan förstå. Det är så mycket känslor och tankar. Känns som att vi som försöker är lite av en undergroundrörelse, eller hemlig liten klubb. För oftast är det ju bara med varann vi delar dessa tankar och dessa ingående beskrivningar av våra underliv och vårt sekret;) Så det är skönt, jag tycker att det är en kraft att vi är många och att vi delar med oss! Så fortsätt med det!
För övrigt har vi nu börjat äta Bisolovon. Känns ju halvskumt när vi står och trycker i oss slemlösande hostmedicin, men ja vi kan väl testa?
Det återstår att se om det funkar…
Mitt liv som ickegravid
Det här är mitt nya liv, mitt nya hemliga liv, eller åtminstone hemligt mellan mig och min Daniel, och nu mer med alla som läser denna blogg!
Mitt nya liv är uppdelat i månader, faser, perioder.
Det mesta kretsar kring vad som syns eller inte syns i mina trosor, på mina fingrar, i almanackan, på stickor, vad som känns eller inte känns i magen, i mitt humör, i mina bröst och så vidare.
Aldrig hade jag väl trott att jag kunde vara så nära min kropp, att min kropp kunde vara så talande och berätta saker för mig. Aldrig hade jag väl heller trott att min kropp kunde vara så lömsk, så elak, så manipulativ och vilseledande. Att kropp och själ hör ihop har verkligen blivit en sanning under den här tiden.
Förra sommaren, augusti: ska vi försöka bli gravida? Glittrande ögon, pirr i magen, förväntan, lycka, planer, kärlek, händer som bara ville hålla i varandra. Mens som kom och gick, kom och gick, kom och gick… Vi började föra protokoll, antal ligg, när fick jag mens, när borde jag i så fall haft ägglossning, hur hade vi sex, var hade vi sex, vilka symptom hade jag. Oregelbunden mens som fick oss att förstå att våra små försök inte egentligen någonsin hade kunnat resultera i något mer. Okej, då börjar vi om. Vi får ligga oftare och mer så att vi prickar rätt. Vi försöker en stund till, det är ingen fara. Inget händer, mensen kom och gick och kom och gick. Okej, nåt verkar inte stämma riktigt. Ja men vi försöker helt enkelt med nåt nytt, det är luuuuugnt, genomsnittsparet försöker i 7 månader. Ägglossningstest, okej det är nog bra. Mensen kom och gick och kom och gick. Och här är vi nu. Mensen kom precis. Och gick…
Den här fasen som jag är i nu; ”eftermensenperioden”, är rätt okej tycker jag ändå. Det är i den här fasen som inte allt kretsar kring barn, det är i den här fasen jag ska satsa på karriären, bli smal igen, börja dansa salsa. Och kanske är jag väl egentligen alldeles för ung för att skaffa barn. Den här fasen är skön, mensen har precis varit och det är en stund till ägglossning, det finns liksom inget att göra, inget som går att påverka, inget att bli besviken över.
Så kommer då ”väntapåägglossningsfasen”, det här är den första och mest intensiva ”tittaitrosanperioden”, den period som är extremt kroppsfixerad, det är fokus på min mutta, vad som finns i den och vad som finns utanför, det är fokus på ligg och sperma, det är fokus på kiss på sticka och känningar i magen. Älskling, jag tror nog att jag har ägglossning! Aha, bäst vi ligger! Det här ligget är mest spännande och roligt. Dagen efter: älskling; jag kan bygga en bro av slidsekret mellan tummen och pekfingret, jag tror jag har ägglossning! Men vad visar stickan? Nja, inte så mycket, men jag kan ju bygga en bro, hör du inte vad jag säger?! Ja men då är det bäst vi ligger. Det är fortfarande roligt och skönt, två dagar i rad! Älskling? Ja? Jag tror nog att det är idag jag har ägglossning, det ser ut som äggvita i trosan och jag känner värk i magen. Liten suck, okej, vi ligger. Nu börjar det bli lite drygt, ingen är egentligen sugen och orgasmen är lite längre bort. Älskling… alltså sorry, men nu visar stickan att jag verkligen har ägglossning! Eller i alla fall att jag ska ha det inom de närmsta 24 timmarna. Så jag tror att det är bra om vi ligger både i dag och imorgon… Ja det är inte mycket att göra, det är bara att knulla på. Nu är det lite skavsårigt och vi får kämpa oss fram till våra orgasmer, efter att först kämpat oss fram till den där kåtheten som känns ganska nödvändig ändå. Men vi ligger och ligger och ligger.
Så kommer då ”väntapåmensenfasen”. Här är min kropp ond mot mig. Den ger mig alla och inga symptom och jag känner efter så in i helvete. Dagen börjar med att jag inser att brösten spänner, ja uj vad dom spänner, och i spegeln ser jag minsann att det vänstra bröstet står rätt ut och det brukar det väl inte göra, älskling, brukar jag ha så här många blodådror på höger bröst verkligen? Men jasså, en sån där flytning brukar jag väl inte ha och oj vad känslig jag blev för lukter plötsligt, kände du också hur starkt det luktade där borta? Visst är jag väl trött också, älskling jag är jättetrött, blink blink, vad kan det bero på? Illamående, kissnödig, ledsen, hungrig, ja oj vad jag har varit gravid varenda jävla månad. Och så går dagarna och mensen är sen och jag lovar mig själv att inte testa och så gör jag det ändå och det visar negativt och jag vet ju att det kan ta några dagar så jag testar igen och kissar på sticka efter sticka och glor så in i helvete i mina trosor efter mensen att jag snart kommer bränna hål i dom.
Och mycket riktigt, mensen kommer alltid. Jag är inte gravid. Fast jag ville, fast jag trodde, fast jag hoppades och längtade. Besvikelsen slår till mig hårt i magen. Jag blir ledsen. Vi blir ledsna. Känner oss töntiga för att vi blir ledsna, blir det ändå, är det nåt som är fel och varför blir det aldrig och fan, vi skulle ha legat mer. Vi låter oss vara ledsna en stund. Det blir bättre, vi försöker igen.
Så går det några dagar och så är mensen över, jag hamnar i eftermensenpeioden, och det är helt okej. Jag ska satsa på karriären och bli smal igen och varför inte börja dansa salsa?
Mitt nya liv är uppdelat i månader, faser, perioder.
Det mesta kretsar kring vad som syns eller inte syns i mina trosor, på mina fingrar, i almanackan, på stickor, vad som känns eller inte känns i magen, i mitt humör, i mina bröst och så vidare.
Aldrig hade jag väl trott att jag kunde vara så nära min kropp, att min kropp kunde vara så talande och berätta saker för mig. Aldrig hade jag väl heller trott att min kropp kunde vara så lömsk, så elak, så manipulativ och vilseledande. Att kropp och själ hör ihop har verkligen blivit en sanning under den här tiden.
Förra sommaren, augusti: ska vi försöka bli gravida? Glittrande ögon, pirr i magen, förväntan, lycka, planer, kärlek, händer som bara ville hålla i varandra. Mens som kom och gick, kom och gick, kom och gick… Vi började föra protokoll, antal ligg, när fick jag mens, när borde jag i så fall haft ägglossning, hur hade vi sex, var hade vi sex, vilka symptom hade jag. Oregelbunden mens som fick oss att förstå att våra små försök inte egentligen någonsin hade kunnat resultera i något mer. Okej, då börjar vi om. Vi får ligga oftare och mer så att vi prickar rätt. Vi försöker en stund till, det är ingen fara. Inget händer, mensen kom och gick och kom och gick. Okej, nåt verkar inte stämma riktigt. Ja men vi försöker helt enkelt med nåt nytt, det är luuuuugnt, genomsnittsparet försöker i 7 månader. Ägglossningstest, okej det är nog bra. Mensen kom och gick och kom och gick. Och här är vi nu. Mensen kom precis. Och gick…
Den här fasen som jag är i nu; ”eftermensenperioden”, är rätt okej tycker jag ändå. Det är i den här fasen som inte allt kretsar kring barn, det är i den här fasen jag ska satsa på karriären, bli smal igen, börja dansa salsa. Och kanske är jag väl egentligen alldeles för ung för att skaffa barn. Den här fasen är skön, mensen har precis varit och det är en stund till ägglossning, det finns liksom inget att göra, inget som går att påverka, inget att bli besviken över.
Så kommer då ”väntapåägglossningsfasen”, det här är den första och mest intensiva ”tittaitrosanperioden”, den period som är extremt kroppsfixerad, det är fokus på min mutta, vad som finns i den och vad som finns utanför, det är fokus på ligg och sperma, det är fokus på kiss på sticka och känningar i magen. Älskling, jag tror nog att jag har ägglossning! Aha, bäst vi ligger! Det här ligget är mest spännande och roligt. Dagen efter: älskling; jag kan bygga en bro av slidsekret mellan tummen och pekfingret, jag tror jag har ägglossning! Men vad visar stickan? Nja, inte så mycket, men jag kan ju bygga en bro, hör du inte vad jag säger?! Ja men då är det bäst vi ligger. Det är fortfarande roligt och skönt, två dagar i rad! Älskling? Ja? Jag tror nog att det är idag jag har ägglossning, det ser ut som äggvita i trosan och jag känner värk i magen. Liten suck, okej, vi ligger. Nu börjar det bli lite drygt, ingen är egentligen sugen och orgasmen är lite längre bort. Älskling… alltså sorry, men nu visar stickan att jag verkligen har ägglossning! Eller i alla fall att jag ska ha det inom de närmsta 24 timmarna. Så jag tror att det är bra om vi ligger både i dag och imorgon… Ja det är inte mycket att göra, det är bara att knulla på. Nu är det lite skavsårigt och vi får kämpa oss fram till våra orgasmer, efter att först kämpat oss fram till den där kåtheten som känns ganska nödvändig ändå. Men vi ligger och ligger och ligger.
Så kommer då ”väntapåmensenfasen”. Här är min kropp ond mot mig. Den ger mig alla och inga symptom och jag känner efter så in i helvete. Dagen börjar med att jag inser att brösten spänner, ja uj vad dom spänner, och i spegeln ser jag minsann att det vänstra bröstet står rätt ut och det brukar det väl inte göra, älskling, brukar jag ha så här många blodådror på höger bröst verkligen? Men jasså, en sån där flytning brukar jag väl inte ha och oj vad känslig jag blev för lukter plötsligt, kände du också hur starkt det luktade där borta? Visst är jag väl trött också, älskling jag är jättetrött, blink blink, vad kan det bero på? Illamående, kissnödig, ledsen, hungrig, ja oj vad jag har varit gravid varenda jävla månad. Och så går dagarna och mensen är sen och jag lovar mig själv att inte testa och så gör jag det ändå och det visar negativt och jag vet ju att det kan ta några dagar så jag testar igen och kissar på sticka efter sticka och glor så in i helvete i mina trosor efter mensen att jag snart kommer bränna hål i dom.
Och mycket riktigt, mensen kommer alltid. Jag är inte gravid. Fast jag ville, fast jag trodde, fast jag hoppades och längtade. Besvikelsen slår till mig hårt i magen. Jag blir ledsen. Vi blir ledsna. Känner oss töntiga för att vi blir ledsna, blir det ändå, är det nåt som är fel och varför blir det aldrig och fan, vi skulle ha legat mer. Vi låter oss vara ledsna en stund. Det blir bättre, vi försöker igen.
Så går det några dagar och så är mensen över, jag hamnar i eftermensenpeioden, och det är helt okej. Jag ska satsa på karriären och bli smal igen och varför inte börja dansa salsa?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
