Jag har ont i stortån, gravid?

Idag är en sån där dag då jag verkligen inte tror att jag kommer bli gravid nånsin. Det känns inte så bara.

Det här med forum är ju världens bästa grej men också verkligen världens sämsta.
Det värsta och bästa är att man får allt bekräftat! Om man några dagar innan mens sitter och känner efter och räknar syptom, ja då hittar man alltid nån på ett forum som hade exakt samma symptom innan hon blev gravid! Det är supermysigt och härligt men också lite farligt. För så är det ju naturligtvis också tvärtom. När man är inne på tanken att man säkert inte kan få barn så hittar man ju en massa hemska historier och samma där; “ja så kände jag också innan jag fick veta att jag aldrig kommer kunna bli mamma”. Det gör så ont, det är så jobbigt, och det är så extremt beroendeframkallande! För oavsett vad det gäller; en härlig jakt efter andra som letar symptom, eller letandet efter en bekräftelse på att man inte kan, så får man alltid veta att man inte är ensam! Och det är himla skönt för det här med att försöka bli gravid är minsann en hel värld, en hel värld som andra nog inte kan förstå. Det är så mycket känslor och tankar. Känns som att vi som försöker är lite av en undergroundrörelse, eller hemlig liten klubb. För oftast är det ju bara med varann vi delar dessa tankar och dessa ingående beskrivningar av våra underliv och vårt sekret;) Så det är skönt, jag tycker att det är en kraft att vi är många och att vi delar med oss! Så fortsätt med det!

För övrigt har vi nu börjat äta Bisolovon. Känns ju halvskumt när vi står och trycker i oss slemlösande hostmedicin, men ja vi kan väl testa?
Det återstår att se om det funkar…